Solidariteten har blivit alltför bespottad

Det har pågått en viktig debatt om hur vi feminister, socialister och antirasister ska samarbeta och diskutera. Vi tycker oss se en tendens att viktigt engagemang avfärdas med hänvisning till debattörer och aktivisters hudfärg och könstillhörighet. Vi ser hur Sebbe Staxx avfärdas som antirasistisk underklassröst och hur Lyra Ekström Lindbäcks hyllning duger inte för Rummets redaktion, anledningen är att hon har en vit blick. Vilket kan vara en intressant invändning, en diskussionsstart, men inte där diskussionen tar slut genom hån. Listan kan göras mycket längre, men klart är att den breda solidariteten mellan oss som vill ha ett annat samhälle har blivit alltför nedvärderat på senaste tiden. Vi hoppas med denna text och framtida diskussioner att vi kan hitta en balans där antirasismen går framåt, mer radikal än tidigare, genom att den är rå, hård, fokuserar på politik och på reella förändringar.  Men: en antirasism som namedroppar kulturell appropriering, vita tårar, vita privilegier, utan att lägga någon substans och strukturkritik bakom orden, är absolut ingen radikal antirasism. Det är liberal antirasism. Punkt slut. Den fokuserar på individer, och inte makten och strukturerna som individerna bygger upp i grupp. Vi, som är uppfostrade i en värld av liberal hegemoni, måste bekämpa detta ständigt, att falla i individualismens fälla genom att recensera enskilda människor istället för att bekämpa strukturer. Men denna artikel vill vi också visa: den här debatten handlar inte om vita mot rasifierade som vissa kommer att få detta att framstå som. Vi som skriver detta är invandrade, vi har svart hår, vi blir rasifierade som icke-vita. Debatten handlar i grunden om olika politisk syn på strategi och kamp. Ena sidans historiska fokus på socialism kan leda till att allt annat blir identitetspoltitik (vad det nu är), det vill säga mindre viktig kamp. Men den andra sidans fokus på hudfärg, etnicitet,, social “ras”, tenderar att  allt för ofta blunda för kapitalismens förtryck (det räcker inte att vara “klassmedveten” vi efterfrågar socialism). Ingen går fri, ingen är mer radikal eller rätt än den andra, båda sidor bör mötas och lära sig av varandra och gå ihop där vi kan.

Åsa Linderborg försökte nyligen beröra ämnet. Svaren är av en art att vi känner att vi måste sammanfatta Linderborgs text innan vi går in på reaktionerna. Vad skrev Linderborg egentligen?

1. Hon slår ett slag för det politiskt korrekta: ”Jag betecknar mig själv som politiskt korrekt”.
2. Hon slår fast att det politiskt korrekta ”börjar slå över i ett slags polisiärt medvetande” och exemplifierar med fall som alla berör intern antirasistisk och feministisk vänsterdebatt.
3. Hon slår ett slag för solidariteten mellan oss som vill ha ett annat samhälle.

Hon har INTE skrivit att pk är fel och att det politiskt korrekta har gått för långt i samhället i stort. Hon har absolut inte skrivit att feminismen eller antirasismen gått för långt. Hon beskriver hur antirasistiska och feministiska röster har utsatts för en form av nätmobbning inifrån rörelsen. Det blir därför lite fel när Kawa Zolfagary ska förklara för Åsa Linderborg att samhället inte är PK: att flyktingar utvisas och att högerextrema är ett större hot mot Linderborg än ”de få normkritiska som skriker för högt”. Som sagt: hon skrev INTE att PK gått för långt i samhället, att det inte finns utvisningar och att högerextremism är ett mindre hot än högljudda twittrare. En kan liksom Zolfagary tycka att begrepp som ”polisiärt medvetande” är att gå för långt och raljera, men det finns exempel på hur antirasister/feminister möts med en störtflod av omotiverad verbal aggression från andra röster inom rörelsen.

Kajsa Ekis Ekman har skrivit en del saker om transpersoner som hon förtjänat kritik för. Hon har så vitt vi förstår också tagit till sig av kritiken. Ändå har hon fått utstå något som bara kan ses som mobbning mot en kamrat i rörelsen. En del saker var legitim kritik: att hon benämnt en transkvinna som ”han” och använt begreppet appropriering i samband med transpersoner. Annat, som att hon anklagats för att vara trans-fob för att hon skrivit en bok om kvinnliga prostituerade utan att skriva om transpersoner, måste ses mot bakgrund av ideologiska skiljelinjer. En del kritiker tillhör nämligen samma prostitutionsliberala kretsar KEE varit i debatt med.

Åsa Linderborg har tagit upp fallet med KEE och då blir hon anklagad av Piratpartiets Anna Troberg för att ”mansplaina” för transpersoner hur de får och inte får reagera. Det lustiga är att knappast alla transpersoner tycker att reaktionen mot KEE varit rimlig och att inte heller alla som deltagit i bojkotten mot KEE själva är transpersoner. Det är rimligt att människor oavsett könsidentitet får tycka olika i hur Kajsa Ekis Ekman bemötts utan att det ses som uttryck för transfobi.

Det är dock inte bara vita som får kritik. Även rasifierade med fel “härkomst” eller utseende, i en viss debatt, kan bli avfärdade. Detta har vi blivit. När vi har diskuterat ämnet har vi fått läsa i kommentatorsfält till exempel, en för oss, helt ny form av kritik inifrån rörelsen. Att vi som MENA personer bara har befogenhet att tala för vår grupp!

På samma sätt som vita i alla år har tilldelat rasifierade identiteter, har nu vissa antirasister börjat göra samma sak. Vi ser oss inte som MENA personer. Det är ett begrepp som vi framförallt mött i rasistiska kommentatorsfält. Det finns inget antirasistiskt i att kategorisera kamrater utan att fråga, och att använda högst tveksamma kategorier. Det är ju det här vi kämpar emot, och denna handling, är fel oavsett hudfärgen på personen som gör detta övertramp.

Tolkningsföreträdet har gått för långt,vissa har misstolkat det hela så pass denna strategi fått helt skymma solidaritet. Självklart kan ingen säga att mina upplevelser av rasism eller vad annat som helst är fel. Upplevelser kan inte vara fel. Men alla måste få vara med och diskutera de strukturer som skapar upplevelser, om en är kunnig och håller sig respektfull förstås. Ett annat problem med tolkningsföreträde, är att det insuinera att alla rasifierade eller alla kvinnor upplever samma situation exakt lika dant. Vad händer när två rasifierade har helt olika tolkningar? Vem ska en gå efter då? Det finns tusentals exempel på lyckade invandrade och andra rasifierade som helt köpt vithetens definition av makt och förnekar rasismens förekomst. Har de tolkningsföreträde? Nä detta måste ju även avgöras i giltigheten i den kritik de framför. I slutändan handlar det om synen på människor. Om vi inte tror att människor kan sätta sig in i varandras situationer, så har vi 1) dålig koll på människans psykologi och är 2) sjukt ahistoriska och 3) har en väldigt svag rörelse som inte ens vågar tro på att vi kan appellera till människors känslor av solidaritet, särskilt människor som av en eller flera anledningar befinner sig i underordning.

Vad gör vi med alla kvinnor till exempel som inte kallar sig feminister på grund av till exempel Västs koloniala historia? Är de inte våra kamrater? Är vår uppgift att frälsa de redan frälsta lite till, eller att vidga kampen? Att vidga kampen är också, måste vi tillägga, inte att anpassa antirasismen till rasisterna, det är inte sellout. Det är att vara folklig, att inte vara elit, att börja kampen och språket där de mest utsatta människorna befinner sig.

När en av oss skrev på ämnet fick hen på twitter hitta insuinationer om att hen stryker vita antirasister medhårs. Vi vill bara säga att vi gärna stryker vita RADIKALA antirasister medhårs.

Vi tänker på de vita kamrater som suttit i israeliska fängelser men gång på gång återkommit på grund av en stark antirasistisk övertygelse om palestiniernas rätt till liv och hälsa. De har blivit beskjutna, de har protesterat, de har men för livet. Det är bara en bråkdel av vad palestinierna utstår, men det är tillräckligt i våra ögon för att få kallas antirasist med enorma kunskaper om rasismens strukturer. Vi har vita kamrater som slagits mot nazister, när vi inte orkat eller vågat eller kunnat, eftersom nazismen och rasismen, också drabbar antifascister. Vi behöver till exempel inte påminna Åsa Linderborg om vad fascism eller rasism är, som kvinna och uttalad antifascist, så har hon en ganska god förståelse även om hon aldrig blir kallad svartskalle, eller får höra “gå hem”. Vi får kunskaper på olika sätt.

Vi har länge kritiserat vita feminister för att inte lyfta rasismen. Visst, varken Sveland eller Strömqvist har gjort detta, och det irriterar oss. För detta har de fått kritik av oss och av andra. Men vi respekterar dem för det de kan och det de bidragit med till kampen. Yvonne Hirdman har en väldigt dammig syn på genus, men ärligt, var hade feminismen varit utan sådana som henne och Grupp 8? Vi väljer att respektera dem för dagis, för preventivmedel, även om vissa ur den generationen anklagat oss för att vara identitetspolitiska, när vi bara påpekat rasism, sexism, homo- och transfobi. Vi väljer att vara större för att vara kampen trogen.

Vi kan kritisera alla slags aktivister i HUNDRA år för att de aldrig aldrig ägnat funktionalitet en enda tanke. Som har gjort möten otillgängliga och därmed rätten att få engagera sig demokratiskt, nästintill omöjligt. Detta är kamrater som gjort detta. Vi kritiserar, vi vet att det är fel, men vi har inte råd att bojkotta alla, för det hade varit att bojkotta 99 procent av rörelsen. Vi vet ändå att det är vänstern och inte högern, som i slutändan har receptet för riktig frigörelse. Vi har tålamod. Det där med trygga rum. Det finns många som aldrig ens kommer in i rum på grund av hinder.

Gayatri Spivak som talat för “strategisk essentialism” har under senare  dagar kritiserat hur essentialismen i begreppet har prioriterats på bekostnad av strategin. Det är det här vi ser här. Strategisk essentialism, är ju en språngbräda för att komma bort från detta skitsamhälle. Vi vill ju inte vara kvar i det här råtthålet! Vi längtar inte efter en rasifierad borgerskap, efter funktionsnedsatta i bolagsstyrelser, för detta förändrar ingenting, vi vill inte leva inom kapitalismen heller. Vi vill inte gulla med den.

Vi är inte fastlåsta i våra identiteter, vi kan faktiskt tänka bortom dem och visa solidaritet. Vi ska inte tappa vår positiva människosyn: att människan är kapabel till solidaritet. Och det är det debatten handlar om. Inte att Åsa Linderborg är vit och heterosexuell och att vi därmed måste feltolka hennes artikel som att hon är mot PK, tycker att antirasismen/feminismen gått för långt och att hon inte förstår transfobi. Däremot, så tycker vi att många av de feministerna ska förbättra sina antirasistiska kunskaper till exempel, men vi avfärdar de som inte försöker och inte de som försöker men hamnar fel på grund av hudfärg.Vi behöver förbättra kunskaperna om andra frågor, eller överhuvudtaget alltid vara beredd att lära oss mer.

Och det är väldigt problematiskt att insuinera att det är någon form av polisiär verksamhet, för vi vet att varken antirasister, transaktivister, feminister, funkiskämpar, sitter på någon reell makt att utföra sådana saker. Det säger mer om ens egen förmåga att våga kritisera och vara ärlig och ta skit när den kommer.

Alla som har varit engagerad i rörelser vet att det handlar om att ge och ta, och att aldrig förlora siktet på fienden. Sen gör vi också gärna ett slag för intersektionaliteten. Den verkliga. Som påminner oss: klass, kön, sexualitet, funktionalitet, etnicitet och hudfärg samverkar. Det vill säga: du kan inte döma ut någon som privilegierad bara på basis av en kategori som ofta råkar vara den kategori just du tillhör.

Advertisements

9 thoughts on “Solidariteten har blivit alltför bespottad

  1. Undrar över följande

    1 “Nä detta måste ju även avgöras i giltigheten i den kritik de framför” – vem avgör vad som är giltigt?

    2 “men hamnar fel på grund av hudfärg.” – vilken egenskap förknippad med hudfärg är det och vem avgör att de hamnat fel?

    I övrigt en tänkvärd artikel

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s