Egen stat inte alltid lösningen – från Kurdistan till Palestina

Vi ska bara börja texten med att säga att vi i grunden står för en demokratisk och sekulär stat för både judar och araber i Palestina. Vårt stöd till palestiniernas kamp för rättvisa utmynnar inte i en palestinsk-arabisk stat vid sidan av en judisk stat. Den demokratiska sekulära enstatslösningen blir alltmer den enda realistiska och är inte längre bara en vacker vision.
Frågan är också om kurdernas kamp för sina rättigheter verkligen bör utmynna i ett stöd för en kurdisk stat. Kurderna har förvägrats rätten att tala och utbilda sig på sitt eget språk, utsatts för etnisk rensning och folkmord samt systematisk diskriminering. Det är bakgrunden till den kurdiska separatismen. Det är tanken att kurdernas rättigheter bara kan uppfyllas inom ramen för en egen stat. Men alla kurdiska rörelser förespråkar inte längre självständighet. PKK förespråkar istället demokratisk konfederalism dvs att kurderna bör söka demokratiskt självbestämmande för de kurdiska samhällena inom ramen för rådande nationalstater istället för att bryta sig loss i en egen stat. Som Öcalan formulerade det i en översatt text i Arbetaren:
För Kurdistan är den demokratiska konfederalismen en rörelse som inte tolkar rätten till självbestämmande som rätten till en nationalstat, utan utvecklar sin egen demokrati i trots mot politiska gränser. En kurdisk samhällsstruktur kommer att utvecklas genom skapandet av en federation av kurder i Iran, Turkiet, Syrien och Irak, och genom att de enar sig på högre nivåer bildar de ett konfederalt system. Inom systemet kommer by- och stadsförsamlingar att etableras och deras delegater betros med verkligt beslutsfattande… Så länge som de nationella regeringarna i Iran, Irak, Turkiet och Syrien respekterar de demokratiskt konfederala lagarna kommer det kurdiska folket att följa deras lagar, och på så vis kommer gemensamma nämnare att uppstå.
Den samhällsmodellen har redan etablerats i delar av de kurdiska områdena, t.ex. i norra Syrien. Kontrasten är stor mot de kurdiska områdena i norra Irak där det borgerliga KDP deltog i USA-invasionen i Irak och utnyttjat kaoset efter ockupationen och nyligen IS blodiga härjningar till att flytta fram positionerna och utropa självständighet. Gränserna för en kurdisk stat i norra Irak kommer oundvikligen dras i blod som så många gånger förr när stater delas. Det bör också tilläggas att det kurdiska styret i norra Irak knappast är progressivt, istället har ett kurdiskt Dubai med glansiga skyskrapor och tiggare på gatorna byggts upp. Styret är idag en lojal USA-allierad i regionen med (ironiskt nog) goda relationer till staten Israel som förtrycker ett annat folk utan stat.
Kurderna lever i ett område som utgörs av en etnisk mosaik. Turkmener, azerer, assyrier och många andra minoriteter är diskriminerade av centralmakter och flera minoritetsrörelser har egna självständighetssträvanden – ja, ibland överlappar områdena den tänkta kurdiska staten. Att lösningen på minoriteters legitima strävan efter rättigheter skulle vara att varje grupp bildar sin egen nationalstat är ett recept på balkanisering av regionen. Människor tillhörande olika folkgrupper bor också utspridda bortom de tänkta gränserna. Vad som kommer hända med kurder som idag bor utanför den tänkta kurdiska staten respektive t.ex. araber som bor inom gränserna för denna eventuella stat är högst oklart. Ett ensidigt utropande av en kurdisk stat kan mycket väl utlösa förföljelser mot kurder som bor utanför dess gränser. Den sortens etnisk rensning IS framfart innebär har visat sig vara det som krävs för att starta en process för kurdisk självständighet i norra Irak.
Sanningen är att en demokratisering av hela regionen som erkänner kurdernas nationella rättigheter och deras rätt till ekonomisk och social utveckling på lika villkor skulle göra den kurdiska separatismen överflödig. Problemet är diskriminering, förtryck och brist på mänskliga rättigheter. Lösningen är inte alltid nödvändigtvis en egen stat – varken i Palestina eller Kurdistan. Det är värt att tänka på även i ett Europa med nationella strävanden i Skottland, Katalonien och andra håll.
Socialistisk politik för jämlikhet och social rättvisa som gör upp med diskriminering och rasism och tillerkänner minoriteters rätt till självbestämmande inom gemensamma stater är ofta en mycket bättre och fredligare lösning. I längden behöver världen inte fler gränser och nationalstater – utan tvärtom. Det klasslösa och statslösa samhället, kommunismen, är ju vad vi strävar efter.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s