Sven Wollter och ”kommunismen”

Det är inte alltid marxism diskuteras på bästa sändningstid. Därför var det intressant att höra Sven Wollter prata om politik och vad han ser i samhället kring oss (SVT, Min sanning, 30/12 2014). Tyvärr var det också väldigt förutsägbart att samtalet skulle haverera i ett försvar av stalinismen då Wollter är medlem i Kommunistiska Partiet. Jag trodde naivt nog att han som skådespelare och kulturarbetare skulle höja sig över den stelbenta partilinjen och stå för ett självständigt humanistiskt tänkande. Ändå satt han där och försvarade Stalin och Nordkorea. Vilket är märkligt för varje person som vill försvara kommunismens idé. Kommunismen är ju i Marx det samhällsstadium som är klasslöst, där produktionsmedlen ägs gemensamt av fria sammanslutningar av arbetare och där staten är upplöst. Socialismen är övergångsfasen där produktionsmedlen kontrolleras av arbetarna genom staten och/eller kooperativ och andra former av arbetarsammanslutningar. Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk skrev Marx och den enda existerande modell han hann försvara var Pariskommunen 1871 som blodigt slogs ner. Det var ett direktdemokratiskt styre där arbetarna själva bestämde, det fanns inte ett enskilt parti eller ledare som styrde detta första socialistiska experiment. En brokig skara socialister, anarkister och radikaler fanns representerade i detta pluralistiska samhällsexperiment.

Först med Lenin kom tanken på avantgardet som skulle leda arbetarna till socialismen och kommunismen. Arbetarråden, sovjeterna, som upprättades efter ryska revolutionen fick en allt mindre roll och staten blev allomfattande. Idén om socialismen genom kooperativ och demokratiska sammanslutningar ersattes av den auktoritära staten under det upplysta ledarskapet och Partiet. Stalinismen är egentligen bara en fortsättning eller oundviklig konsekvens av leninismen. Andra kommunister som Rosa Luxemburg förutsåg en röd byråkrati som konsekvensen av Lenins elitism. Att den auktoritära staten aldrig skulle lyckas uppfylla förhållandena för kommunismens inträde går att räkna ut. När gapet mellan den kommunistiska idén och de reella förhållandena i öststaterna skulle försvaras myntades begreppet realsocialism. Den reellt existerande socialismen levde inte upp till Karl Marx definition av socialism utan försvarades som det som var realistiskt utifrån rådande omständigheter i öststaterna. Sovjetunionen beskrev sig aldrig som kommunistiskt i meningen att det samhällsstadiet hade inträtt och erkände indirekt att verklig socialism inte upprättats i och med begreppet realsocialism. Det var dock stater som sade sig eftersträva verklig socialism och i framtiden kommunismen – det är endast i den meningen dessa stater betecknat sig som socialistiska eller kommunistiska (”kommunistisk stat” är egentligen en självmotsägelse då det är det stadium då staten upplöses). När Sven Wollter försvarar Stalin och Nordkorea så är det inte kommunismens idé han försvarar utan stalinismen och den auktoritära realsocialismen. När Wollter tror sig försvara kommunismen genom att krama Stalin och Nordkorea så försvarar han inte bara två exempel på hur socialismen har gjorts om intet av makthungriga ledare och partier utan försvårar också all antikapitalistisk argumentation. Ironiskt nog enas liberaler och stalinister om att sprida villfarelsen att Nordkorea och de forna öststaterna är/var ”kommunistiska”.

Länkar

http://www.dn.se/kultur-noje/wollter-slang-inte-stalin-i-fejset-pa-mig/

Advertisements

One thought on “Sven Wollter och ”kommunismen”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s