Våld är våld? – Svar på Sahlins debattartikel

Mona Sahlin, regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, svarar på kritiken mot regeringens arbete i Aftonbladet. Arbetet har fått kritik för att sammanblanda terrorrörelser som IS, nazistsekter med mord och krigföring i Ukraina på sitt samvete tillsammans med vänsterförbundet Allt åt Alla med överklassafaris och studiecirklar på samvetet.

Att regeringen inte begränsat sig till AFA och RF som faktiskt använder våld mot nazistiska aktivister utan också dragit in Allt åt Alla och Syndikalistiska ungdomsförbundet SUF pekar mot att staten inte bara vill motarbeta våldsbrott utan även slå mot den autonoma vänsterrörelsen i stort. Hon skriver att det inte handlar om att motverka åsikter utan om att förebygga våld. Ändå skriver hon att anledningen till att AÅA pekas ut som våldsbejakande extremister är att de uttryckt åsikter och tankar kring när våldsanvändning kan vara legitimt eller oundvikligt. ”Allt åt alla har på bloggar och hemsidor på olika sätt gjort tydligt att man inte ser något direkt problem med våld som en strategi”, skrev Mona Sahlin. Hon pekar vidare på att AÅA ”också ordnat evenemang där överskottet gått till aktivister från Revolutionära fronten som gripits i samband med Operation Eskil i Mälardalen 2013”. Märk väl att det ena handlar om att uttrycka åsikter på nätet och att även det andra handlar om fullt laglig verksamhet. Det står alltså klart att det är AÅA:s åsikter och analyser som står anklagade och inte våldsamheter utförda av organisationer. Så låt oss då diskutera åsikterna.

Mona Sahlin skriver att ”alla i samhället måste ställa upp och erkänna att våldet inte har någon plats – oavsett varför och mot vem det riktas”. Våld är alltså alltid lika fel oberoende av omständigheter. Det är en anti-intellektuell hållning utan bäring i samhället i övrigt. Frågan är varför rättsväsendet i sådana fall väljer att se hårdare på t ex mord jämfört med skadegörelse. Om det vore lika fel att slå sönder skyltfönster som att mörda en människa skulle straffvärdet ligga på samma nivå. Frågan är också i sådana fall varför vi har en nödvärnsrätt. En kvinna som slår tillbaka mot sin misshandlande make är rimligen inte skyldig till något brott om det sker i nödvärn. Samma sak var det i Kärrtorp där en anti-rasistisk aktivist som stod åtalad för att med en flaggpinne ha slagit till en nazist frikändes då det ansågs som nödvärn gentemot de angripande nazisterna. Samma diskussion förekom kring åtalet mot Joel som Mona Sahlin lyfter fram. En jurist skrev t ex i Expressen att han ansåg att nödvärnsrätten måste förtydligas efter åtalet mot Joel. Är denna jurist och alla som resonerar kring rättsfallet våldsbejakande extremister? Det är inte så enkelt. Jag t ex anser nödvändigtvis inte att Joel agerat moraliskt rätt, men ser diskrepansen mellan knivbeväpnade nazister som går till angrepp mot en folkmassa och sitter några få månader i fängelse medan Joel får sitta i sex år för att ha besvarat attacken med samma våld. Det är en annan sak än att hylla Joel som en hjälte.

Självklart är ”varför?” en legitim fråga när det kommer till våldsanvändning. Även mot vem det riktas är en relevant fråga. Vi har en hatbrottslagstiftning i Sverige. Att angripa en person enbart på grund av dess hudfärg, etnicitet eller religion är en försvårande omständighet som ska ge hårdare straff. Självklart är det mer fel att blint attackera hela folkgrupper på basis av även sexuell läggning, könsidentitet, funktionalitet osv än att attackera aktiva nazister för den våldsamma, rasistiska och hatiska verksamhet de ägnar sig åt. Själva problemet med rasism är att man verbalt eller fysiskt angriper människor för vilka de är och inte för vad de gör. Självklart är det inte en rättighet att angripa nazister, däremot är det både moraliskt och juridiskt värre med hatbrott.

Våldet RF och AFA använder riktar sig mot kanske några promille av befolkningen: i första hand nazistiska aktivister och i andra fall under enstaka demonstrationssituationer mot poliser (det säger en hel del att liberaler ständigt får dra upp Göteborg 2001 som exempel). Våldet nynazister använder sig av riktas mot allmänheten: icke-nazister, invandrare, transpersoner, homosexuella, feminister, funktionshindrade, romer och judar för att säga några. Den nazistiska rörelsen är mycket mer av ett hot mot allmänheten och vår demokrati. Självklart spelar det en viktig roll i hur samhället ska prioritera.

Sedan skulle jag vilja återkomma till den art av våld vi pratar om. Det är såklart relevant i sammanhanget att nynazister har över 30 liv på samvetet de senaste 30 åren och att IS-frivilliga kan ha begått massakrer och krigsbrott medan den autonoma vänsterrörelsen inte har några liv på sitt samvete. AFA och RF har misshandlat nazister. I övrigt är det främst skadegörelse som kan kopplas till autonomvänstern. Notera att klotter också kan ingå i skadegörelse. Det är klart som korvspad att det är skillnad på att spreja ”Ingen människa är illegal” på Migrationsverkets kontor eller att halshugga en människa i Syrien eller Ukraina. Ett regeringsprojekt som under parollen ”våld är våld” inte kan se skillnad på mord och klotter är bara dumt.

Ibland sammanblandas också begreppet våld med brottslighet i största allmänhet. Då kan vi dra in olaga intrång under fredliga husockupationer, asylaktivister som sätter sig i vägen för att stoppa en utvisning och en anti-rasist som spjärnar emot när poliser godtyckligt försöker dra bort personen från en demonstration. Olaga intrång, våldsamt motstånd och ohörsamhet mot ordningsmakt har ofta ingenting med våld att göra. Däremot har det allt med civil olydnad att göra. Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr. lyfts ofta fram som icke-våldets ikoner. Men vi får inte glömma att de också är olydnadens ikoner. Att bryta lagar som är orättfärdiga i kampen för ett bättre samhälle har ingenting med våld att göra. Regeringen borde helt lägga ner denna sammanblandning mellan nazistiska mord och civil olydnad i vänsterns namn. Så länge den autonoma rörelsen inte har mord och terrorbrott på samvetet finns det ingen anledning att utarbeta gemensamma verktyg för att bekämpa tre tendenser som inte har något att göra med varandra att göra. Staten kan börja med att plocka bort AÅA och SUF från den skandalösa extremistlistningen.

Jag förstår naturligtvis att varje kapitalistisk stat vill motarbeta alla tendenser som utmanar ägandeförhållandena i samhället. Naturligtvis blir den autonoma vänstern en måltavla då den verkar utanför traditionella partier och fackföreningar och bygger på helt nya sätt att engagera sig med potential att involvera många människor. Vi ser att liknande rörelser som Occupy Wall Street, 15M i Spanien och 6 April-rörelsen i Egypten kunde ruska om den globala världsordningen. Vi vet att om ekonomisk kris och nedskärningar på allvar slår ner i Sverige så är det den autonoma rörelsen i vid mening som kommer att ha verktygen för att organisera folkliga protester. Därför är jag inte alls förvånad att staten, borgarna eller socialdemokratin vill motarbeta den autonoma vänstern. För den utomparlamentariska vänstern gäller det att inte se sig som ett offer i det här utan utnyttja den uppblossande debatten till att föra fram sina perspektiv. 

/A

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s