Varför klassism döljer hur klassexploatering och rasism fungerar

Intersektionalitet handlar om hur olika former av förtryck samverkar. Det är ett nödvändigt verktyg för oss som vill avskaffa alla former av förtryck och exploatering. Däremot innebär det inte att all form av förtryck och exploatering fungerar på samma sätt. Det finns en avgörande skillnad i hur förtryck baserat på etnicitet och hur kapitalets exploatering av arbete fungerar. Kapitalisten som äger produktionsmedel tjänar ekonomiskt på att arbetaren bara har sin arbetskraft att sälja för sin överlevnad. Det är ett ekonomiskt exploateringsförhållande. Den vita arbetaren har dock inget att tjäna ekonomiskt på att rasifierade arbetare får lägre lön eller har otrygga arbetsförhållanden. Den etniskt skiktade arbetsmarknaden leder på sikt till lönedumpning och försämrade villkor för hela arbetarklassen. Den enda som tjänar ekonomiskt på att arbetare har skilda villkor beroende på etnicitet och andra faktorer är kapitalisterna.

Det stämmer att invandrare och rasifierade förtrycks i ett samhälle baserat på institutionell diskriminering. Det är dock inte lika självklart att den vita majoritetsbefolkningen i verklig mening tjänar på det förhållandet även om det kan ge en falsk känsla av makt och tillfredsställelse att sparka neråt. Återigen är det kapitalisterna som är de riktiga vinnarna på diskrimineringen och rasismen som splittrar arbetarklassen.

Här blir det alltså ett problem när hen tror att exploatering baserad på klass och förtryck baserat på etnicitet fungerar på samma sätt. Därmed tror man att motståndet måste organiseras på samma sätt. Arbetarklass mot överklass blir rasifierade mot vita. Det finns inget gemensamt ekonomiskt intresse mellan arbetaren och kapitalisten. Exploateringsförhållandet kan bara avskaffas genom arbetarklassens självständiga organisering i kamp mot kapitalet. Däremot skulle jag vilja säga att det finns ett gemensamt intresse mellan vita och rasifierade arbetare att enas i en kamp mot rasismen och för social rättvisa. Jag är medveten om att separatistisk kamp av rasifierade också har en viktig roll att spela, men den enade kampen är en central beståndsdel i antirasismen i allmänhet och antifascismen i synnerhet.

Det är också väldigt viktigt att förstå skillnaderna mellan två överlappande samhällsfenomen: fascismen och rasismen. Även om många fascistiska rörelser är rasistiska så är inte rasismen den enda beståndsdelen. Fascismen förnekar existensen av klassmotsättningen och är aggressivt antisocialistisk och antidemokratisk. Den attackerar allt den anser verkar upplösande av den rådande samhällsordningen: hbtq-personer, feminismen, minoriteter, modern konst osv. Det som skiljer SD från your everyday Folkparti-rasism är inte bara att de förespråkar repatriering av invandrare utan också att de inte kommer nöja sig förrän all självständig arbetarorganisering, liberal opposition, feminism och normupplösande tendenser smulats sönder tillsammans med den parlamentariska flerparti-demokratin. Den som relativiserar Sverigedemokraterna genom att ställa dem bredvid vardagsrasismen och strukturell diskriminering spelar ett mycket farligt spel. Det är viktigt att intersektionella krafter inte bara är goda antirasister utan också att det tar sin uppgift som antifascister på lika stort allvar. Det menar vi förutsätter att vi i vår intersektionella analys och kamp mot alla former av förtryck och exploatering sätter oss in i hur de olika förhållandena fungerar och inte slentrianmässigt applicerar samma strategier på alla frihetskamper.

Som en side note kan vi också konstatera att begreppet klassism som är tänkt att radas upp bredvid sexism och rasism bidrar än mer till sammanblandningen av olika strategier. Det finns tillfällen där vi diskuterar klassförakt separerat från det ekonomiska exploateringsförhållandet, till exempel att vi kritiserar någon som gör åtlöje av folk som tittar på Melodifestivalen istället för att lyssna på opera. Det är också viktigt ibland, men då duger begreppet klassförakt mycket väl i en svensk kontext. Det finns ingen mening att hitta på en ny -ism. Det finns redan en -ism som beskriver exploateringsförhållandet: kapitalism.

Advertisements

One thought on “Varför klassism döljer hur klassexploatering och rasism fungerar

  1. Problemet med vardagsrasister är att de tenderar att bli sverigedemokrater innan de förstår hur samhället fungerar. Skillnaden mellan “your everyday Folkparti-rasism” och rasism är att folkpartisten ställer krav på människan för att den tror på hen. Rasisten tror bara på sig själv och sina “egna”. Och kapitalismen tror på kapitalismen.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s