Samhället verkar attackera assistanslagstiftningen från alla håll och kanter, men det värsta är väl ändå tystnaden från icke-funktionshindrade. Att vi inte exempelvis ser ett brett samarbete mellan brukarrörelsen och fackföreningsrörelsen måste väl ändå ses som det största nederlaget.
Jag var inbjuden att hålla tal utanför riksdagen den 5:e maj, det var den Europeiska Independent Living-dagen och brukarorganisationen STIL som jag är med i hade “kraftsamlat” till en demonstration.
Men tidstypiskt för Sverige 2015 var det kanske 50+ personer som kom, hälften av de närvarande var personliga assistenter. Jag har varit anarkist och halvt som halvt med i AFA. Min preferensram på en “lyckad” demonstration är därför tyvärr att inget arrangemang under 3.000 deltagare är egentligen värd besväret.
Jag vill inte på något sätt förringa arrangörerna de försökte. Jag är personlig vän med många av dem. Men det hindrade inte mig ändå från att få en isande känsla i magen av…
View original post 470 more words
Socialism eller برابری 