Vänsterns stora miss: FSA:s betydelse för Rojava

Det var några månader efter att stora delar av vänstern demonstrerat mot amerikanska attacker mot Assad-regimen efter de fruktansvärda gasattackerna och i största allmänhet uppvisat ett motstånd till att understödja Fria syriska armén. Alldeles i början av 2014 bröt det ut häftiga strider mellan FSA och ISIS. ISIS, på jakt efter sitt islamiska kalifat och föga intresserat av revolutionens seger, hade angripit både FSA-styrkor och andra rebellgrupper. ISIS anklagades för att vara del i ett försök från Assad-regimens sida att splittra rebellstyrkorna och tvinga dem att slåss på två fronter.

Assad-regimen hade länge förtryckt kurderna. Men det var först efter att den kurdiske aktivisten Mashal Tammo mördats av maskerade säkerhetsstyrkor i oktober 2011 som de kurdiska områdena på allvar anslöt sig till den syriska revolutionen. Med liten blodspillan lyckades kurdiska PYD:s väpnade gren YPG överta vissa kurdiska områden som regimen övergav inför hotet om en ny kurdisk front i upproret.

Kurderna var i stort uppdelade i PKK-trogna PYD och Kurdiska nationalrådet KNC. PYD försökte hålla sig utanför det syriska inbördeskriget medan andra kurder mer aktivt ville delta i den militära kampen mot Assad-regimen. Man kan antingen se det som opportunism från PYD:s sida eller en realistisk hållning efter förutsättningarna.

Med tanke på att Assad-regimens utdragna dödsryckningar öppnade upp utrymmet för ISIS så kan det dock ses som ett misstag att YPG inte redan från början anslöt sig till striderna mot Assad på FSA:s sida.

Kring 2012 var det tydligt att regimen försökte inte bara militarisera konflikten utan spä på sekterismen genom massakrer och etniska rensningar. Det skapade omedelbart en jordmån för grupper som al-Nusrafronten och ISIS. Dessutom släpptes många jihadister i de fångamnestier regimen införde hösten 2011.

Att regimen klamrade sig fast var det som möjliggjorde framväxten av reaktionära grupper. Om YPG hade anslutit sig till kampen mot Assad tillsammans med FSA, om FSA hade fått rejäla vapenleveranser och amerikanskt flygunderstöd – då hade antagligen inte IS växt fram med sådan styrka. YPG och FSA skulle dessutom vara mycket bättre rustade för den gemensamma strid mot IS som nu äntligen pågår. Jag ser ingen protestera mot amerikanskt flygunderstöd till kurdernas kamp mot IS, så det finns ingen anledning att uppröras över att jag stödjer amerikanskt flygunderstöd till FSA:s kamp mot IS och Assad.

Historien går inte att ändra, men vi måste här och nu förstå att IS inte bekämpas ensamt av YPG utan att vårt stöd också måste gå ut till FSA. Bryr vi oss på allvar om Rojava måste vi också förstå att den har en gemensam framtid med den syriska revolutionen. Överlever Assad-regimen har Rojava ingen framtid.

/A

Mer läsning:

Meet the YPG – intressant artikel i Vice

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s