Sluta politisera livsstilar, börja prata politik

Det finns många saker jag för egen del ogillar. Att titta på fotboll, följa Melodifestivalen, lyssna på Coldplay, gå till moskén. Men det skulle aldrig falla mig in att politisera personliga intressen. Fotboll med alla dess baksidor i form av massiv korruption och återkommande huliganvåld är ändå aldrig något jag skulle vilja förbjuda. Den personliga frihet jag åtnjuter att odla mina intressen och forma mina tankar kan bara finnas så länge den tillerkänns alla. Om jag vill förbjuda andra att titta på fotboll eller bära slöja så kan jag inte förvänta mig att de ska respektera min rätt att titta på dokumentärer och vara ateist. Behandla andra såsom du vill bli behandlad själv. De demokratiska fri- och rättigheterna vilar på detta kontrakt. Den som underminerar denna ömsesidiga överenskommelse genom att stänga moskéer – eller för den delen fotbollsarenor – angriper demokratin. Demokratiska fri- och rättigheter gäller alla oavsett var man är född, vilken hudfärg man har eller vilken religion man tillhör. Om de bara gäller vissa så har de upphört att vara rättigheter – då är de privilegier som tilldelas och kan fråntas efter de styrandes nycker.

I en sekulär demokrati är religionen ingen politisk fråga. Att människor tror på gud, bär religiös klädsel och har en gudstjänstlokal ligger utanför politikens domän. Andra har rätt att ogilla dessa företeelser för egen del – precis som jag starkt ogillar fotboll – men det hör inte hemma på den politiska arenan med förslag om förbud och inskränkningar.

Självklart får man inte begå brottsliga handlingar som tex misshandel, olaga tvång och hot. Sådana handlingar är straffbara för alla oavsett om man är muslim, kristen eller fotbollsfan. Ett barn som med hot och bestraffningar påtvingas slöja eller pressas till idrottsprestationer av föräldrar är redan idag en fråga för sociala myndigheter och juridiska instanser. Det kräver ingen lagändring, bara att myndigheter har resurser att se till att lagarna efterlevs. Att däremot förbjuda slöjan eller fotbollar med hänvisning till sådant är ett ingrepp på den personliga friheten för andra. Samhället måste bygga på en balans som både ger den som vill bära slöja rätt att göra det och förhindrar att någon påtvingas den. Man kan inte kväva den ena rättigheten för att försvara den andra.

En annan sida är att man måste förstå att ett förbud i teorin och praktiken är olika saker. Människor måste uppleva lagar som legitima för att mestadels efterleva dem och myndigheter måste ha tillräckligt med resurser att lagföra dem få som inte gör det. En lag om slöjförbud skulle strida mot grundlagar och internationella konventioner – det är befogat att se det som en illegitim lag, som bryter mot grundläggande regler och lagar för en demokrati. Framförallt hos muslimer skulle det skapa en känsla av förtryck och att efterlevnad av en sådan lag innebär en acceptans av orättvisor och självförnedring. När militären i Turkiet förbjöd slöjan på universitet på 80-talet resulterade inte det i att beslöjade kvinnor tog av sig huvudbonaden. Det resulterade i att de inte sökte in på universitet, en förlust för dessa kvinnor men framförallt för samhället. I Iran försökte Reza Shah Pahlavi förbjuda slöjan men det resulterade i en revolt som tvingade bort lagen. Motsatsen i dagens Iran med statligt slöjtvång utmanas mer eller mindre öppet av kvinnor i städer som drar bak slöjan allt mer. Man kan helt enkelt inte beordra hur kvinnor ska klä sig under någon längre tid – inte ens med moralpoliser i varje gathörn. Den som vill ha slöjförbud, tänker denne verkligen att svensk polis ska ta tid från att bekämpa kriminalitet till att jaga beslöjade kvinnor på stan? Andra saker som inte fungerar att förbjuda: alkohol, fildelning och som allt fler länder begriper även eget bruk av cannabis. Att skriva något i en lagbok uppfyller inte alltid tänkt syfte, ibland motverkar det rentav syftet eller medför oacceptabla konsekvenser.

Den främsta anledningen till att vi inte ska göra politik av religion och fritidsintressen är att det finns politiska frågor på riktigt, frågor som berör folkets villkor. Vi behöver jobb, någonstans att bo, trygghet vid ålderdom och sjukdom, ren luft att andas och möjlighet att förverkliga oss. Att någon bär slöja eller att en arabisk röst hörs på en parkeringsplats i Växjo någon minut på fredagen är inte företeelser som är avgörande för folkets livsvillkor. Däremot finns det ett stort motsatsförhållande mellan de superrikas intresse av att tjäna så mycket pengar de kan på vår arbetskraft och vårt intresse av att leva ett gott liv. De tjänar mer pengar om de håller våra löner och villkor nere. Därför måste de förhindra att vi enas och ställer krav. Det bästa sättet att hålla oss splittrade, slå sönder facklig och politisk arbetarorganisering är att få oss att bråka sinsemellan om klädval, ursprungsland, om vi ber och i så fall i vilken riktning osv.

Nej, det är dags att börja prata politik. I Sverige ökar klyftan mellan en superrik elit och alla vi i de 90%, ja 99% snabbare än i något annat västland. Det har skett ett enormt skifte av resurser från den offentliga välfärden till några rika få genom skattesänkningar, privatiseringar och privata vinster i den skattefinansierade välfärden. Vi har avskaffat förmögenhetsskatten och arvskatten, chocksänkt bolagsskatten, infört generösa skatteavdrag som nyttjas mest av de välbeställda. 100 miljarder kronor årligen i jobbskattebidrag, ett räntebidrag som snart kommer kosta 70 miljarder kronor årligen, en skatteflykt där vi går om miste om minst 46 miljarder kronor under ett år och flera miljarder i välfärdsvinster. Hur mycket skattesänkningar och lyxbidrag för de rika tål Sverige? 

Vi behöver en politik för oss och inte de rika. Vi som blir av med vår assistans, vi som tvingas föda barn i baksätet och vi som dör i cancerköerna. Vi som utförsäkras, vi som inte hittar ett jobb och vi som bor på en kompis soffa eller hamnar ute i vinternattens kyla. Vi som vet att klimathotet tickar som vår tids största politiska fråga. Vi har fått nog av att man aldrig pratar om oss. Vi har fått nog av det här skvallret om andras kläder, bönelokaler och matvanor. Höj nivån, skärp till er och börja prata politik istället. Det är en uppmaning som går ut till givetvis politiker och opinionsbildare med makt, men hoppet sätter jag till vårt kollektiva agerande. Jag uppmanar alla att tänka till, prata om de frågor som handlar om levnadsstandard och rösta på det parti som bekämpar ojämlikheten, förbättrar välfärden och får bort arbetslösheten istället för att snacka skit. Vänsterpartiet är det enda parti som konsekvent hållit sig borta från skitsnack och istället tar fajten mot det riggade skattesystemet, nedskärningarna och vinstjakten i välfärden samt nedmonteringen i glesbygden. Det är för att vi istället för att diskutera privatsaker för politik, en politik för de 99%.

 

Advertisements

Är du vänsterpartist utan att veta om det? #V2018

Tycker du det är orimligt att en VD tjänar 66 gånger mer än en undersköterska? Tycker du att skattepengar ska gå till välfärd och inte ner i fickorna på enskilda riskkapitalister? Vill du ha politiker som lyssnar på folket och vill göra något åt det? Då är du vänsterpartist, kanske utan att veta om det.

Vill du att skillnaden i disponibel inkomst och förmögenhet minskar mellan de allra rikaste och oss 99% så måste skatten för de som tjänar mest höjas och pengarna läggas på välfärd. Vänsterpartiet är det enda partiet som vill ha en skatt på stora förmögenheter och aktievinster. Därmed är V det enda partiet som vill göra något åt den ojämlikhet och välfärdsbrist majoriteten av svenskarna oroar sig över.

Vi kan inte ha en skatteflykt som innebär att vi går om miste 46 miljarder kronor. Vi kan inte låta ränteavdraget som mestadels går till välbeställda stegra till en kostnad på över 70 miljarder kronor årligen de kommande åren. Även jobbskatteavdragen som förra året kostade över 100 miljarder kronor – pengar som även gick till höginkomsttagare – måste förändras. Liksom överklassbidragen RUT och ROT samt andra lyxavdrag. 

Vi har inte råd med att spendera flera hundra miljarder kronor varje år på höginkomsttagare som redan klarar sig bra och rena skattefuskare till miljardärer. Vi behöver bättre villkor för sjuksköterskorna, anställa fler lärare och förhindra nedläggningen av viktig samhällservice i glesbygd och förort. Vi behöver rusta upp järnvägen, bygga billiga hyresrätter och ställa om för klimatet. Det behövs en totalrenovering av Sverige som bidrar till full sysselsättning. Och då behöver vi prioritera bort låga skatter för rika och istället satsa resurser på att bygga upp allt som gått sönder i vårt land.

Jimmie Åkesson är bara storföretagens och de rikas dräng när han påstår att överklassen är oskyldig och att det är flyktingarnas fel att välfärden saknar resurser och att det finns arbetslöshet. Det är inte flyktingarna som urholkat statens intäkter genom massiva skattesänkningar för några få. Det är inte flyktingarna som privatiserat vår välfärd och slussat våra skattepengar till skatteparadis.

Den som tror att genom att ödelägga vissa människoliv så ska vissa få det bättre har fel. Att sänka flyktingbåtar istället för att höja kapitalskatter är inte bara ett omänskligt val, det fungerar inte ens så. Senaste statistiken från SCB var 61 procent av alla utrikesfödda syselsatta. Sysselsättningsgraden ökar snabbast bland utrikesfödda. Etableringen, tiden från att någon folkbokförs i Sverige tills personen får jobb, går stadigt snabbare. Hälften av de som kom hit 2011 hade fått jobb efter fem år. För de som kommit senare ser vi att det går ännu fortare. Stoppar du invandringen blir Sverige utan de intäkter som invandrare betalar i skatt varje år, tänk även på moms och de jobb invandrades konsumtion och småföretagande skapar. Asylmottagningen på några år är kortare och billigare än de minst 16 år varje nyfödd svensk kostar med förlossning, barnavård, barnbidrag, förskola och skola samt fritids/kollo/fritidsaktiviteter. Alla människor är i någon mån en “kostnad för samhället”, men samhället är faktiskt till för oss – inte tvärtom.

Den cyniska tanken på förbättringar för “oss” genom kränkningar av mänskliga rättigheter för “de andra” är orealistisk. Däremot passar det de rikaste väldigt bra att vi inte pratar om det riggade skattesystemet, vinster i välfärden och ojämlikheten. Så länge vi bara pratar om flyktingar och gör politik av personliga preferenser kring kläder, matvanor och böneriktning kommer ojämlikheten fortgå och välfärden krackelera under de rikas tyngd. Rasism har aldrig byggt skolor, anställt sjukvårdare eller minskat klyftorna mellan fattiga och rika. Det vi alla vill se kräver omfördelning, välfärdssatsningar framför låga skatter för de rikaste få. Hat mot “de andra” är ingen genväg – det är en väg utför stupet för alla oss (hur slutade det för tyskarna?). Sverige behöver omfördelning. Tänk efter, är du kanske vänsterpartist utan att veta om det?

/A

Totalrenovera Sverige! #V2018

Vänsterpartiet har i samband med kongressen 2018 chansen att gå fram med ett tydligt folkligt vänsteralternativ som kan pressa tillbaka klyftorna och den växande brunhögern. En stark motion i denna riktning som är upp till beslut är Totalrenovera Sverige och här skriver vi kort om anledningen till varför vi stödjer den.

Det politiska läget är allvarligt. Blåbrun majoritet i riksdagen, en grotesk samhällsdebatt och nazister som erbjuds utrymme. Klyftorna är stora, funktionsnedsatta förvisas till instutionsförhållanden och mammor får föda barn i bilen. Ingen vänsterperson kan se detta och känna sig lugn med omplåstrande reformer.

Det enda som kan ta oss ur det politiska katastrofläget är en offensiv vänster. Titta på Corbyn, Sanders, Melenchon – alla går de starkt framåt med ett offensivt investeringsprogram. Hur många exempel behöver vi ha för att dra någon lärdom? Det behövs ett wake up call, S är inte förmögna att göra upp med nyliberala doktriner och de drömmer om en koalition med C och L. Det går inte att utesluta att de efter en intensiv valkampanj med Vänsterpartiet vid sin sida vänder helt om och bildar blocköverskridande koalition givet det parlamentariska läget.

Statens överskott ligger idag på 875 miljarder kronor och överskottsmålet är tillsammans med skarpa begränsningar på hur mycket staten får låna en järnboja på vänsterpolitiken. Endast genom att göra upp med nyliberala svenska käpphästar, som faktiskt till och med är mer extrema än EU:s budgetregler, kan Vänsterpartiet gå fram med en offensiv politik för jämlikhet. Det är fullt ekonomiskt realistiskt med investeringar som motsvarar 120 miljarder kr extra per år vilket i sin tur skulle generera ytterligare 80 miljarder kr i dynamiska skatteintäkter, dvs. skatteintäkter till följd av ökad aktivitet i ekonomin. Statens upplåningsränta är historiskt låg (under 1%) och det är läge för delvis lånefinansierade satsningar i den storleksordningen.

De tar ifrån funktionsnedsatta personlig assistans och förvandlar liv till helveten, de driver ensamkommande barn till självmord med hänvisning till “kostnader” och cancersjuka fastnar i vårdkön. Det finns ingen röst för alla oss som är fly förbannade över orättvisorna. Vänsterpartiet måste vara den rösten och Vänsterpartiet skulle gå starkt framåt på att anta den rollen. Vi – liksom Melenchon och andra vänsterkrafter- måste sikta på att bli ett 20%-parti 2018. Sikta högt och våga stå upp för ett tydligt vänsteralternativ. Ställ er bakom motionen Totalrenovera Sverige och fyra av en sjuhelsikes valkampanj! YES WE CAN!

Ps. Om du är medlem i V kan du redan idag ställa dig bakom den och om deadline för din partiförening eller ditt partdistrikt inte passerat skicka in den för beslut på lokal partinivå (Uppsala och Västernorrland m.fl. har redan ställt sig bakom den).  Se Facebook-sidan Totalrenovera Sverige för att läsa hela motionen och eventuellt skicka till din partiförening/distrikt.

/A & R

Trumpismen växer fram ur neoliberalismen och terrorkrigen

Det har skrivits mycket om hur valet av Donald Trump är en ”whitelash”, en reaktion från vita som ser sina privilegier utmanas av svarta, latinos och muslimer. Visst är det så många Trump-väljare uppfattar saken: att det vita Amerikas påstått storslagna förflutna nu hotas av minoriteter och yttre hot. Sannolikt tror de också att Trumps angrepp på minoriteter samtidigt ska stärka den egna positionen.

Frågan är dock om vi ska överta Trump-väljarnas upplevelser och yttranden som enda förklaringsmodell för ultrahögerns valseger. Hur är det med de underliggande materiella villkoren som är med och formar värderingar, identiteter och uppfattningar? Arbetslöshet, klyftor och sociala villkor – bör inte också det vara en del av analysen?

Per Björklund skriver i sin inledare i Fria tidningen om flera undersökningar som visar att många Trump-anhängare faktiskt också anger ekonomin som en anledning till att de röstade på Trump. Det behöver inte vara så enkelt att alla Trump-väljare nödvändigtvis själva är arbetslösa och därför röstar på Trump. Det finns de som är det och det finns de som tvärtom har det mycket gott ställt. Däremot förenas de av att de gärna beskyller sociala problem i samhället såsom arbetslöshet på ”de andra”. Den ena vill skylla problem som drabbat denne och dess närmaste på underordnade grupper, den andre vill inte se sin rikedom som orsak till den förstes problem (och framförallt inte att den förstnämnde ska vända sin ilska mot detta förhållande).

Vi tenderar att överbetona den direkta individuella erfarenheten. Jag har själv aldrig varit hemlös men att se hemlösa i min kommun och förstå att politiker inte tycks bry sig om problemet väckte mitt politiska engagemang i tonåren. Jag såg att hemlösheten berodde på maktfullkomliga politiker som prioriterar de som redan har framför de som inte har någonting alls. De som istället trodde att det berodde på invandringen drog naturligtvis helt andra slutsatser. Poängen är att en behöver inte vara personligen drabbad av ett samhällsproblem för att dra politiska slutsatser.

Det finns också en mellannivå: den som bor i en stad där industrier läggs ner känner med de släktingar, vänner och grannar som förlorar sina jobb. Det väcker ilska som om den inte kanaliseras rätt riskerar att slå mot de som inte är skyldiga till förhållandet.

I ett USA som – liksom andra länder – fick se människor förlora sina hem samtidigt som skattebetalarna köpte ut bankerna efter finanskrisen 2008 är ilskan stor och kanaliseras inte alltid rätt. Sanders kanaliserade den ilskan till konstruktiva politiska förslag, Trump kanaliserade det till hat mot minoriteter och Clinton retade istället upp många ännu mer med sina kopplingar till Wall street och stora donationer. När Trump i valkampanjen blev den enda ventilen för missnöjet så var det kanske inte så konstigt ändå att han vann. Det märks också på att de som drabbats än hårdare av krisen – svarta och andra minoriteter – inte slöt upp bakom Clinton på det sätt hennes kampanj hade förutsett. Bernie Sanders hade i alla opinionsundersökningar ett massivt försprång framför Trump – till skillnad från Clintons hela tiden mindre marginaler. Jag tror att de har rätt de som säger att Sanders hade kunnat klå Trump – Sanders hade kanaliserat både vita missnöjesröster och mobiliserat liknande röster bland minoriteter.

Det är ett faktum att neoliberalismen både skapade de materiella villkoren för missnöjet och att Clinton som representant för denna ordning knappast kunde mobilisera den breda segermarginal som krävdes för en säker seger.

Iraks oljetillgångar och marknader var stängda för multinationella bolag ända tills den amerikanska invasionen 2003 ändrade på den saken. Resultatet blev miljardkontrakt för oljeindustrin, vapenindustrin och privata kontrakterare i en dittills onåbar marknad. Det krävde såklart en förevändning godtagbar för den amerikanska allmänheten: terrornojan och rädslan för muslimen efter 11 september blev den perfekta jordmånen. ”USA är hotat av Saddam som har samröre med extrema islamister och bygger massförstörelsevapen som kan användas mot oss”, det blev lögnen som legitimerade invasionen av Irak.

Hur kan världen vara förvånad över att ett decennielångt ”krig mot terrorismen” där muslimer blir ett hot, fråntas sina rättigheter och avhumaniseras som en fiende som är legitim att döda producerar något så groteskt som Donald Trump? Är han inte bara en förlängning av George W Bush, en som öppet säger det USA:s ledning och CNN/Fox News hela tiden insinuerat?

Den som hävdar att Trumpismen inte har något att göra med neoliberalismen och imperialismen har många saker att blunda för och förtränga.

/A